Kapitel 2 - The greeting

- Den här då, till dina stuprörs jeans? frågade Emma och höll upp ett turkost linne.
Jag nickade och sa att jag skulle prova det. Jag tittade mig omkring en sista gång för att se om det fanns något mer jag möjligtvis kunde ha på mig första dagen på praon. Jag ville ju göra ett bra första intryck och kläder var definitivt en stor del av det. Jag tog ner en vit lite pösigare skjorta från en stång och gick in i provhytten som Emma hade okuperat.
Efter, vad som kändes som en evighet, hade jag äntligen provat klart allting. Det kändes seriöst som att jag hade provat varenda plagg i hela butiken. Medans Emma väntade på att jag skulle visa henne kläderna på, gick hon ut i butiken och kom in med yttligare plagg som jag skulle prova.
Det slutliga resultatet blev den den vita lite pösigare skjortan och ett par lite slitna jeans shorts med ett fejkat Louis Vuitton skärp. Jag skulle matcha de med mina egna smycken och accessoarer som jag hade hemma.
- Är du nervös? frågade Emma mig när jag höll på att packa ner alla mina saker som jag skulle ha med mig till moster.
- Nja, jag vet inte. Lite kanske, svarade jag.
- Vad är du nervös för? Att du ska snubbla över någonting och att Harry ska ta emot dig och se dig rakt i ögonen och sedan böja sig ner för att kyssa dig? skämtade hon.
Jag skrattade åt hennes lilla scenario.
- In your dreams, sa jag och himlade med ögonen.
- Ja faktiskt, fast inte med Harry, utan med Ian Somerhalder... sa hon drömmande.
- Ja, det skulle man ju inte direkt tacka nej till, log jag. 

Moster Eve knackade försiktigt och stack in huvudet genom dörren.
- Middagen är klar, sa hon vänligt.
- Åh, tack. Jag kommer om 1 minut, jag ska bara byta om till ett par mjukisbyxor, svarade jag.
Hon nickade och stängde till. Jag öppnade min resväska och tog fram mina rosa juicy couture mjukisbyxor. Det var skönt att ta av sig ett par tighta jeans och sätta på sig ett par slappa mjukisbyxor.
Så fort jag öppnade dörren och gick ut ur gästrummet, kände jag matlukt. Det luktade lasagne. Det vattnades i munnen. Jag hade inte märkt det tidigare men jag var väldigt hungrig.
- Vad kul att du gör oss sällskap, sa pappa när jag kom in i köket.
- Sådär, nu tror jag allting är klart. Varsågoda och sitt, sa hon till mig, mamma och pappa. Är du säker på att du inte vill ha lite vin, Cathy?
- Nej tack, det är bra för min del. Jag kör hem, log mamma.
- Du vill inte ha lite mer vin Tom? frågade moster sedan.
- Jag nöjer mig med det här sålänge, svarade pappa artigt.
När alla hade ätit och pratat färdigt var det dags för mamma och pappa att åka hem.
- Du har inte ändrat dig? viskade pappa i örat på mig.
Jag skakade på huvudet. När jag och moster hade kramat och sagt hejdå till mina föräldrar gick jag tillbaka till gästrummet där jag skulle sova de främsta tre veckorna. Rummet var ungefär lika stort som mitt egna rum och hade sköna, harmoniska kaffebruna tapeter. I rummet stod det en enkelsäng med ett bed set som matchade färgen till väggarna. Riktigt mysigt och lugnt var det inne i rummet. Här kände jag på mig att jag skulle trivas.
- Vill du ha te vännen? ropade Eve ifrån köket.
- Ja tack! ropade jag tillbaka.
Jag tog en snabb titt i spegeln innan jag gick ut i köket igen för att se om det fanns någonting jag kunde hjälpa moster med.
- Så, hur känner du inför imorgon? frågade Eve mig när vi hade satt oss i vardagsrums soffan med våra tekoppar.
- Jag vet inte... Det känns lite nervöst men ändå är jag laddad, svarade jag.
- Ja, jag kan ju säga dig att du inte har något att vara nervös över. Killarna är världens snällaste och de mest lätta personer att vara med.
- Jo, om du säger det så... svarade jag tankspritt.
- Vad vet du om de då? frågade moster nyfiket.
- Inte alls mycket. Jag vet att killen med det bruna lockiga håret heter Harry? och att den blonda heter Niall? Den svarthåriga heter Zayn? och att han som ser ut som Justin Bieber heter Liam? och den sista heter Louis?
- Högsta highscore till Becky Williams, skrattade moster och gav mig en high five.
Jag skrattade med henne. Hon var så lätt att prata med och så gullig och omtänksam. Resten av kvällen, satt hon mest och pratade om hur killarna var och berättade roliga minnen från deras turné. Jag ställde också lite frågor som hon glatt svarade på.
- Jag kan ta undan det här. Gå och lägg dig du, sa moster Eve vänligt.
- Okej, tack! Godnatt, svarade jag med ett varmt leende.
- Godnatt. Glöm inte att vi åker halv åtta imorgon, så du får själv ställa klockan beroende på hur lång tid du tar på dig att göra dig klar på morgonen.
Jag nickade och mumlade ett godnatt igen innan jag gick in till mitt rum för att göra mig klar inför natten. Innan jag somnade, tänkte jag såklart på morgondagen. Fast nu var jag inte nervös längre. Jag var bara laddad inför att träffa de här killarna. Från det moster hade berättat, verkade de vara vanliga, roliga tonåringar som bara är lyckligt lottade att få leva sin dröm. Det här skulle nog bli bra. 

- Redo att åka? frågade moster mig i hallen när klockan precis hade blivit halv åtta.
- Absolut, svarade jag glatt.
- Jag tänkte att vi kanske kunde stanna en snabbis på Starbucks på vägen dit och köpa två takeaway latte? Du dricker kaffe eller hur? frågade hon osäkert.
- Ja, det gör jag, försäkrade jag henne.
Efter en kvarts bilkörning, stannade vi vid Starbucks. Jag sprang in medan moster väntade i bilen. Jag beställde två mellan stora kaffe latte och skyndade mig så gott jag kunde.
- Här har du, sa jag och räckte moster den ena takeaway muggen.
- Tack, du ska få pengar snart. Jag ska bara hitta min plånbok först, sa hon medan hon grävde runt i sin handväska.
- Nej, nej. Jag bjuder på kaffet. Det är det minsta jag kan göra för allt du har gjort för mig, protesterade jag.
Hon såg skeptiskt på mig.
- Okej då. Då får man väl bara tacka, sa hon och började köra ut från Starbucks. Efter yttligare tio minuters körning, var vi framme.
- Killarna är här och gör några intervjuer fram till lunchtid och sedan ska vi förflytta oss till ett annat ställe där de ska ha en liten soundcheck inför en spelning som kommer att hållas imorgon kväll, informerade Eve mig.
Jag nickade och vi gick in i det stora kontorshuset. Medan Eve ringde ett kort samtal, passade jag på att gå på toaletten för att fixa det sista innan det var dags att träffa killarna.

Jag rättade till min skjorta och bättrade på läppglanset. Jag tittade mig en sista gång i spegeln innan jag återvände tillbaka till Eve. 
- Där är du ju! utbrast moster. 
- Jag var på toaletten, förklarade jag. 
- Jaha, okej. Killarna är uppe på plan 3 och är tydligen mitt i en intervju just nu så vi får vara riktigt tysta så att vi inte stör, sa hon och tryckte på hissknappen. 
- Absolut, svarade jag. 
Ärligt talat blev jag mer och mer nervös ju högre hissen gick. Jag tog ett djupt andetag och följde tyst efter moster. 
"Tack så jättemycket för att ni lät oss intervjua er" tyckte jag hörde en kvinnoröst säga.
"Tack själv" sade någon från bandet till henne. 
- Det verkar som att de precis har blivit klara med en intervju. Det passar ju perfekt för då kan du hälsa på alla, sa moster glatt. 
Jag nickade och log.
Vi gick en liten bit till innan vi kom till ett ganska stort mötesrum/vardagsrum. Där satt alla fem i en soffa och pratade med varandra.
- Hej killar, sa moster Eve glatt.
- Hej Eve, svarade de entusiastiskt. 
- Killar, låt mig presentera Becky. Hon är min systerdotter och kommer att jobba som min assistent i tre veckor. Vilket betyder att hon kommer vara med er och mig i tre veckor framöver, förklarade hon medan jag gick fram till var och en och hälsade vänligt på alla. 
- Nice, sa Harry och alla instämde.


Kapitel två är uppe! Vad tycker ni såhär långt? Om ni har några synpunkter, KOMMENTERA!

 


Kommentarer
Postat av: malin

jätte bra, mer ! :)

2012-04-15 @ 21:15:03
Postat av: els

skriv? :)

2012-04-18 @ 16:49:49
Postat av: Denise

Åh fett bra! och verklighetstroget. älskar att du fick med ian somerhalder också, haha ;) MER MER MER

2012-04-25 @ 18:50:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0